Stäng fönster ORSA KYRKAN 1 - husnr 1, ORSA KYRKA
Byggnad - Värdering
| ORSA KYRKA (akt.) | |
| 2/3/06 |
| Motivering |
|---|
|
Orsa som blev fristående församling redan i början på 1300-talet var länge en av Dalarnas mest vidsträckta socknar. Byarna kring kyrkan utgjorde den nordligaste utposten av odlings-bygderna kring Siljan och Orsasjön. Kyrkobyggnaden uppfördes på en ö i deltalandskapet som bildats vid Oreälvens mynning i Orsasjön, en placering som senare kom att skapa mycket besvärande sättningsproblem för den tunga konstruktionen. Orsas äldsta kyrkobyggnader har en oklar historia, men det antas att en äldre träkyrka har förekommit på samma plats (Boëthius, 1944). Orsa första stenkyrka har dock medeltida anor, murdelar efter en kyrkobyggnad som anges härröra från 1200-talet är bevarade i nuvarande kyrkas nordvästra hörn. Denna första stenkyrka anges ha varit omkring tio meter lång. Under 1300- och 1400-talen förlängdes, breddades och förhöjdes byggnaden. År 1571 omfattade hela den vida socknen endast 311 hushåll, sammanlagt kanske ett par tusen personer. Trots de geografiska förhållandena och en glesbefolkad bygd var kyrkans storlek och typ redan då im-ponerande. Fragment av rika kalkmålningar från denna period är bevarade i de östra travéerna. Tidigt uppstod problem med grundförhållandena. Under 1600-talets första hälft uppfördes ett torn i väster. En större utvidgning genomfördes också på 1750-talet då det polygonala koret uppfördes, som stöd för det vikande långhuset. Samtidigt ombyggdes taket, som sänktes till nuvarande höjd. Under 1770-talet utvidgades sakristian i samma syfte. Trots åtgärderna tving-ades man i mitten på 1850-talet att riva det fallande gamla tornet och uppföra ett nytt, som stöd för långhuset i väster. Det är i samband med detta som Orsa kyrka fick sin slutliga form och karaktär utvändigt. Fasader, dörr- och fönsteröppningar i långhuset anpassades samtidigt till tornet i klassiserande stil; allt enligt förslag av arkitekt Ludvig Hawerman. Invändigt präglas ännu kyrkorummet av 1400- och 1500-talet ombyggnationer och byggna-dens ursprungliga gotiska stil framträder ännu, inte minst i stjärnvalven, som dock till viss del är rekonstruerade på 1910-talet. Interiören och inredningen präglas också av 1910-talets om-fattande förnyelse som genomfördes enligt ett förslag av arkitekt Fredrik Falkenberg. Pelarna återfick då sitt synliga murverk av tegel medan kalkmålningarna frilades i koret. Framför allt ändrades eller förnyades inredningen; bänkar, altarring, läktare, predikstol, vindfång och va-penhusets inredning m.m. berördes. Bland kyrkans representativa äldre inventarier och inredningar utmärker sig den rikt utsmyck-ade predikstolen tillverkad 1633 av Johan Matzon, altaruppsatsen i barockstil med tillhörande tavla från 1757 som är samtida med kortillbyggnaden och den synnerligen ovanliga dopfunten från 1531 med dopskål av malm och underrede av korsade drakfigurer. Orsa kyrka har under århundraden genomgått en för Dalarnas medeltida kyrkor representativ utveckling. Ett ursprungligt mindre och enkelt långhus av sten har byggts ut och utvidgats i etapper samt förnyats stilmässigt i enlighet med rådande smak och tillgängliga resurser. Sär-eget för Orsa kyrka är de genom århundraden fortgående sättningarna som påtvingat specifika om och tillbyggnader för att sträva långhuset. Följderna av sättningen är även märkbara i de lutande pelarna i koret. Prästgården med byggnader, allé och tomt är av betydelse för upplevelsen och förståelsen av kyrkomiljön. Området kring Orsasjön är av riksintresse för kulturmiljövården. Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön • Äldre murverkspartier som härstammar från den äldsta kyrkobyggnaden på platsen och ingår i kyrkans nordvästra del • Kyrkobyggnadens exteriör präglas av Hawermans ombyggnad från 1850-talet, vilken gav kyrkan dess nuvarande och välbevarade homogena nyklassicistiska karaktär • Kyrkorummets arkitektur som präglas av flera sammanflätade om- och utbygg-nadsetapper; i synnerhet 1400-, 1500- och 1850-talen i långhuset samt 1750-talet i korets tillbyggnad • Sakristians välbevarade homogena karaktär, såväl ut- som invändigt; en följd av 1770-talets ombyggnad • Korets altaruppsats som är samtida med korets uppförande på 1750-talet och representativ för perioden • Den representativa orgelfasaden i barockstil ritad 1916 av C. Lindholm • Gamla kyrkogården med mur och bårhus utgör en väsentlig del av kyrkomiljön • Prästgårdsbyggnaderna i anslutning till kyrkan, som betydande del av kyrkomiljön och manbyggnaden för dess arkitektoniska kvalité |
