Stäng fönster ORSA SKATTUNGBYN 1:13 - husnr 1, SKATTUNGE KYRKA
Byggnad - Värdering
| SKATTUNGE KYRKA (akt.) | |
| 2/3/06 |
| Motivering |
|---|
|
Skattungbyns bybebyggelse utsträcker sig på södra sluttningen av Ore älvs dalgång, som även utgör en naturlig passage för länsvägen och järnvägen. Mot norr utbreder sig det mäktiga skogslandskapet som omfattar Orsa finnmark. Bybebyggelsen har ett högt läge på Harabackens kalkrika och bördiga sluttningar. Redan under tidigt 1600-tal uppfördes ett litet träkapell på nuvarande plats; det omnämns första gången 1628. På 1680-talet utvidgades kapellet och kyrkorummet försågs med ett tunnvalv av brädor. Det dröjde sedan till 1730-talet innan nya förbättringar genomfördes; då tillfördes ett nytt kor medan inredningen i övrigt ommålades. Kapellet brukades in på 1830-talet då det kom att ersättas av en större stenkyrka, tre gånger längre. Den nya kyrkobyggnaden, som uppfördes mellan 1839 och 1842, byggdes av sten och utformades enligt nyklassicismens då gällande ideal för kyrkobyggnader. Skattunge kyrka tillhör den utbredda gruppen av nyklassicistiska kyrkor som tillkom över hela landet mellan omkring 1760 och 1860. Ungefär 800 kyrkor av denna typ uppfördes under perioden. De karakteriseras av ett rektangulärt långhus med sakristia oftast placerad bakom koret och ett kvadratiskt torn i väster, krönt med huv eller lanternin. De har vanligen tunnvalv, stora fönstersystem, vita väggar och murar och en sparsam och stram utsmyckning. Skattungby kyrkobyggnad har stora likheter med kyrkan i Transtrand, som dock är något större. Den stod klar 1835 och kan ha utgjort förebild för Skattunge, vars arkitekt S. Enander var verksam vid Överintendentämbetet. Utvändigt karakteriseras utformningen av Skattunge kyrka av enkelhet och stor sparsamhet i detaljer. En orsak lär ha varit begränsade ekonomiska resurser som uteslöt kostbara val. Enkelhet och sparsamhet i kombination med nyklassicismens arkitektoniska symmetri och stramhet har gett kyrkan dess speciella karaktär. Den utvändigt väl bevarade byggnaden är representativ för typen av enkla kyrkor som uppfördes under perioden. Byggnaden har genomgått ett flertal upprustningar, i synnerhet invändigt. Redan 1901 ersattes den slutna bänkinredningen med öppna bänkar. Mellan 1914 och 1925 genomfördes en omfattande upprustning av kyrkan enligt ett förslag av arkitekt M. Dahlander. Utvändigt byggdes tornets huv och lanternin om. Invändigt fick kyrkan ett nytt värmesystem med varmluftskanaler och ett pannrum under sakristian; samtidigt installerades elbelysning. Framför allt ändrades inredningen i koret där de medeltida altarskåpen från gamla kapellet ersatte den typiska nyklassicistiska altaruppsatsen. Hela kyrkorummet och inredningen fick en ny färgsättning. I början på 1960-talet genomgick kyrkan en förnyelse som gav den sin nuvarande karaktär invändigt och som utvändigt återställde tornet till sin ursprungliga utformning. Ansvarig arki-tekt var Börje Blomé och bl.a. smyckades valvet med marmoreringar och kassettfält, slutna bänkar återskapades, predikstolen från 1840-talet ersattes med gamla kapellets predikstol från 1600-talet och hela korinredningen förändrades. Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön • Kyrkans strama nyklassicistiska kyrkoarkitektur, utvändigt i stort oförändrad, som representativt exempel på enklare kyrkobyggnader som uppfördes under perioden • Den välbevarade orgelfasaden i klassiserande stil ritad 1896 av Johan Laurents • Kyrkans förnämliga högmedeltida altarskåp (delar av) som härrör från moder-kyrkan i Orsa; det ena ett gotländskt arbete, det andra av tyskt ursprung |
