Stäng fönster ÄLVDALEN ÄLVDALENS KYRKBY 23:6 - husnr 3, ÄLVDALENS KYRKA
Byggnad - Värdering
| ÄLVDALENS KYRKA (akt.) | |
| 2/17/05 |
| Motivering |
|---|
|
Redan på 1400-talet uppfördes ett litet träkapell i Älvdalen, den exakta platsen för denna första kyrkobyggnad är dock inte känd. Älvdalens nuvarande kyrka härrör till sina äldsta delar från 1580-talet, då den första stenkyrkan uppfördes på platsen. Byggnaden genomgick därefter under följande sekler en rad om- och tillbyggnader. Sin nuvarande storlek och grundform fick den under 1810- och 1820 talen då största delen av den befintliga byggnaden revs och en ny kyrka uppfördes, tidsenligt i nyklassicistisk stil. Älvdalens kyrka har därför släktskap med den utbredda gruppen av klassicistiska kyrkor som tillkom över hela landet mellan 1760 och 1860. Ungefär 800 kyrkor av denna typ uppfördes under perioden. De karaktäriseras av rektangulära långhus och har kvadratiskt torn i väster, krönt med huv och lanternin. De har vanligen tunnvalv under ett brutet tak, stora fönstersystem, vitputsade väggar och murar samt en sparsam och stram utsmyckning. Älvdalens kyrka utgör troligen den sista av byggmästare Olof Sjöströms (1776-1827) många tidstypiska klassiserande kyrkoverk. (jfr. t.ex. med By, Grytnäs, Garpenberg, Folkärna, Hedemora. Avser även faderns produktion, Eric Sjöström, 1719-1792). Under följande årtionden förbättrade och förnyades inredningen. I början på 1900-talet omge-staltades i stort hela kyrkan, utvändigt som invändigt, enligt förslag från arkitekt Rudolf Arboli-us. Även den fasta inredningen förnyades. Under slutet av 1970-talet genomgick kyrkan ytterligare en renovering, enligt ett förslag av Börje Blomé. Vid sidan om vård- och restaureringsåtgärder berördes framför allt golvytorna i långhuset och koret. Nyklassicismens arkitektoniska karaktär består delvis trots den omfattande förnyelsen från 1905–års ombyggnad. Den sistnämnda kom framför allt till uttryck i en frodig utsmyckning som påfördes klassicismens ursprungliga stramhet och sparsamhet, såväl ut- som invändigt. Oskarianska stilelement blandades med den inseglande nymodigheten jugend, vilken framför allt träder fram i valvens målade dekor. Specifikt för Älvdalens kyrka är också den rika ornamentiken och den djärva färgsättningen. En annan egenart för kyrkan är den omfattande användningen, i såväl konstruktivt som i dekorativt syfte, av lokala stenarter som t.ex. röd sandsten, granit och porfyr. Att särskilt beaktas i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön • Äldre murverk som härstammar från första kyrkan (1500-1600-talen) och utgör ett historiskt dokument • Kyrkans ursprungliga nyklassicistiska element, från 1810- och 1820-talen, som utgör stommen i nuvarande byggnad; t.ex. plan, valv, fönsteröppningar och det representativa och påkostade koret • Rudolf Arbolius genomgripande och välbevarade omgestaltning från 1905 präglar kyrkan såväl ut som invändigt, och vittnar om sin tids ideal • Kyrkorummets och den fasta inredningens utsmyckning och färgsättning från 1905 års ombyggnad |
