Stäng fönster SANDVIKEN OVANSJÖ PRÄSTBORD 4:1 - husnr 1, OVANSJÖ KYRKA
Byggnad - Värdering
| Ovansjö kyrka (akt.), OVANSJÖ KYRKA (akt.) | |
| 5/4/06 |
| Motivering |
|---|
|
Ovansjö kyrka ingår i en miljö med kontinuitet från 1200-talet och har utgjort medelpunkten i det sockencentrum som började växa fram på medeltiden. När den medeltida kyrkan byggdes om på mitten av 1700-talet kom delar av medeltidskyrkan att ingå i den nya byggnaden. Flera medeltida spår finns fortfarande synliga i fasaden, t.ex. den södra kalkstensportalen samt muröppningar och takformer som markerats i putsen vid senare restaureringar. Kyrkans exteriör har i stort sett kvar sin karaktär från ombyggnationen år 1760-62. Interiören har årsringar från flera restaureringar, vilket visar på en historisk kontinuitet under flera århundraden. Predikstolen är kyrkans äldsta fasta inventarium och härstammar från tiden före ombyggnaden och utgör korets blickfång tillsammans med altaruppsatsen. Kyrkorummet domineras av de vita väggarna och valven enligt 1700-talets färgsättning tillsammans med 1960-talets svartgröna nyans på bänkar och läktare. Interiören accentueras av den guldgula predikstolen, altaruppsatsen och orgelfasaden. Karaktäristiskt för kyrkorummet är också 1960-talets tillägg i form av glasdörrarna infattade i stålprofiler som ger genomsiktlighet och ljusinsläpp. Kyrkogården är stor med flera utvecklingsfaser representerade och med flera byggnader för olika ändamål. Utvidgningarna är tydliga med de äldsta gravarna närmast kyrkan i det sydöstra hörnet och modernare kvarter längre åt nordväst. Att särskilt tänka på vid användning och förvaltning av kyrkoanläggningen och byggnaderna • Den södra kalkstensportalen från 1200-talet utgör ett viktigt dokument för medeltidskyrkans datering. • Resterna av det medeltida murverket i kyrkans södra långvägg och östra gavel har ett byggnadshistoriskt värde. • Det bastanta tornet med sammanhållande järnband och branta takfall samt långhusets kraftigt utskjutande strävpelare ger kyrkobyggnaden ett tungt och massivt uttryck. • Det tunnvälvda kyrkorummet är typiskt för 1700-talets och det tidiga 1800-talets kyrkobyggande. • Det stora välvda kyrkorummet kontrateras av den förhållandevis nätta läktaren med höga kolonner och smäckra spiraltrappor med tydlig 1890-talsprägel. • Predikstolen och altaruppsatsen har ett konstnärligt värde och tillhör de få delar från 1600-talet som bevarats. • De sammanhängande gravkvarteren med grusgravar visar ett äldre gravskick och har samtidigt ett miljöskapande värde. • Den bevarade bogårdsmuren med stigportarna och benhuset har ett miljöskapande värde och ger miljön närmast kyrkans södra sida en ålderdomlig prägel. |
