Stäng fönster VÄXJÖ DOMKYRKAN 1 - husnr 1, VÄXJÖ DOMKYRKA
Byggnad - Värdering
| Växjö Domkyrka (akt.), VÄXJÖ DOMKYRKA (akt.) | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Växjö domkyrka har sitt ursprung i 1000-talet. Den var först en träkyrka som sedan ersattes av en liten stenkyrka. Under de följande århundradena växte byggnaden och utökades åt olika håll. Den kyrka vi ser idag är resultatet av nästan 1000 års kontinuerligt användande och ständigt skiftande ambitioner i fråga om utrymmen och stil. Kyrkan har dessutom brunnit och krigshärjats ett stort antal gånger, varvid delar av byggnaden och dess inredning vid upprepade tillfällen förstörts. Vid den förödande branden 1740 försvann de sista resterna av medeltida inredning, samtidigt som de två tornspirorna ersattes med en låg takhuv. 1850-talets restaurering innebar en historiserande förvanskning av kyrkans exteriör. Inspirationen hämtade arkitekt C. G. Brunius från nygotiken och de skånska stadskyrkorna. Denna omvandling fullföljdes år 1898-99 då arkitekt Carl Möller lät inredningen blomma ut i en rik och nygotiskt överdekorerad stil. När kyrkan skulle restaureras på 1950-talet blev arkitektens vision att hitta tillbaka till den gestaltning kyrkan hade under senmedeltiden. Tornspirorna sattes åter på plats och ett högre tak restes över långhuset. Inredningens dekor målades över. Resultatet blev en mer asketisk byggnad och interiör, men med tydliga inslag av 1950-talets strama formspråk i dekorationer och detaljarbeten. De lösa stolar som då placerats i kyrkorummet ersattes senare av fasta bänkar under 1990-talet. Dessa kopierar den inredning som tillverkades 1740 och kompletteras av nytillverkade lösa stolar. Under 90-talet har också kyrkorummet försetts med nya konstverk som idag utgör ett viktigt inslag i helhetsbilden. Exteriört präglas kyrkan av den större restaureringen på 1950-talet som gjordes under ledning av arkitekt Kurt von Schmalensee. Kyrkan fick en helt annan silhuett och med det nya taket och de höga spirorna gjordes den synligare i stadsbilden. Man kan dock fråga sig varför den södra portalen uppfördes i en nygotisk stil, när ambitionen i övrigt verkar ha varit att sudda ut denna smakriktning. Från öster dominerar det tidstypiska korfönstret, vilket bryter rejält med byggnadens stil, men i övrigt ger exteriören ett harmoniskt intryck. Interiören präglas av ljus och rymd tack vare de vita väggarna och valven samt den ljusa bänkinredningen. Avsaknaden av accentuerande färger och andra målade utsmyckningar skulle lätt kunna ha gjort att kyrkorummet upplevs som asketiskt och kallt, men istället ligger fokus på de konstfulla utsmyckningar som gjordes framförallt på 1990-talet. Besökarens direkta blickfång är det pampiga altarskåpet, men också dopkällan och ljusbäraren. I Växjö domkyrka har den moderna kyrkliga konsten fått en avgörande roll i interiören och tillåtits dominera över byggnadens eget uttryck. Detta är inte till kyrkans nackdel, eftersom i stort sett alla delar i inredningen är moderna och ännu saknar större kulturhistoriskt intresse. Undantaget är förstås den vackra orgelfasaden i pampig senbarock, från 1779. Snarare har konstglasets framskjutna roll fått antalet besökare till kyrkan att öka väsentligt och gjort domkyrkan till ett nationellt känt turistmål. |
