Stäng fönster NÄSSJÖ KYRKAN 4 - husnr 1, NÄSSJÖ KYRKA (NÄSSJÖ STADSKYRKA)
Byggnad - Värdering
| NÄSSJÖ KYRKA (NÄSSJÖ STADSKYRKA) (akt.) | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Nässjö kyrka är uppförd 1907-09 och är ett tydligt uttryck för sin tid. Kyrkan berättar om Nässjös snabba tillväxt kring sekelskiftet och om den nya stadens självständighet gentemot den gamla orten Nässjö ca XX kilometer norr om nuvarande centrum. Exteriören är en tydlig och en sen exponent för det nygotiska kyrkobyggandet, som vid denna tid höll på att avklinga i Sverige. Antalet nya kyrkobyggnationer minskade under 1900- talets första årtionde och någon ny självklar kyrkobyggnadsstil hade ännu inte ersatt den nygotiska som dominerat under de senaste två årtiondena. Volymbehandlingen är dock inte lika traditionell som i de äldre nygotiska kyrkorna, utan mer framåtblickande i sin friare gruppering. Värdefulla drag i exteriören är den friare volymgrupperingen av olika byggnadsdelar, materialautenticiteten i form av fasadtegel, takskiffer och plåtarbeten. Interiören speglar exteriören, främst i långhuset som är den del av kyrkorummet som är i bäst samklang med de ursprungliga intentionerna. Långhuset präglas av de framträdande tegelvalvsbågarna mot de ljusa väggarna, ett tema som går igen i bland annat det nya altaret. Bänkinredningen är ursprunglig och målad i ekimiterande ådringsmålning efter nygotiska ideal. Dörrar, golvlister med rika profiler, etc. medverkar till känslan av autenticitet. Koret har genomgått flera förändringar och visar idag upp spår från 1920-tal, 1960-tal och 2000-tal. Genom de påtagliga förändringarna ligger korets kulturhistoriska värde främst i den historia som förändringarna berättar om. Glasmålningarna är utförda av Huskvarnakonstnären Elis Lundquist och har ett konsthistoriskt värde som tidstypiska för sin tid, dessutom räknas Elis Lundquist som den som introducerade tekniken med glashällsmålningar till Sverige, varför de även har ett kulturhistoriskt värde kopplade till konstnären. Övriga utrymmen som sakristian, Marcuskapellet, orgelläktaren med anslutande utrymmen för samlingar etc. är ändrade med nya ytskikt i senare tider men många av de ursprungliga detaljerna finns ändå kvar. Tornutrymmet som är intakt med ursprungliga bjälklag mm, är förknippat med byggnadsteknikhistoriska värden. Ett antal delar ur äldre inventarier och inredning förvaras här, vilket berättar om användandet av kyrkan som gudstjänstrum i äldre tid. Sammanfattning ● Kyrkans exteriör är ett tydligt exempel på nygotikens sena fas där stilen utvecklats från rent stilimiterande till en friare volymbehandling. Exteriören är stilren och i så gott som ursprungligt skick. Särskilt värdefulla uttryck för detta är detaljrikedomen samt material såsom fasadteglet, skiffern som taktäckningsmaterial och naturstenen i sockeln. ● Ett karaktärsdrag i interiören är de många olika tidsskiktens närvaro i kyrkorummet, speglade genom målningsskikt, triumfkrucifix, altare, dopfunt, korfönster, tavlor i utrymmet under orgelläktaren, orgeln på läktaren respektive i koret, inredning av Marcuskapellet och sakristian mm. ● Kyrkorummet har en hög grad av ursprunglighet i långhuset, vilket är viktigt för att hålla ihop interiören med sina olika tidsskikt, samt för att förankra sambandet mellan exteriör och interiör. ● Koret är i sin nuvarande form ändrat efter tre olika tiders ideal – 1926, 1961 och 2000. Dessa ändringar uttrycks genom måleri i valv, glasmålningar och i altaret, och speglar den historia kyrkan varit med om. ● Trots många och omfattande renoveringsprogram under åren har en stor del ursprungliga detaljer bevarats, så som dörrhandtag, listprofiler, ledarstänger i trapphus, nyckelskyltar mm. ● Äldre föremål tagna ur bruk och förvarade på vind och tornkammare har ett stort värde i berättandet om kyrkans historia som gudstjänstrum. |
