Stäng fönster KÄVLINGE LÖDDEKÖPINGE 98:1 - husnr 1, LÖDDEKÖPINGE KYRKA
Byggnad - Värdering
| Löddeköpinge kyrka (akt.), LÖDDEKÖPINGE KYRKA (akt.) | |
| 6/19/17 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering för Löddeköpinge kyrkoanläggning Löddeköpinge kyrka ligger i samhällets nordöstra del, strax öster om vägkorset, där 1800-talets handelssamhälle uppstod. Kyrkan är, liksom den intilliggande kvarnen med sin möllarbostad och gård, viktiga landmärken i miljön och de enda bevarade resterna av den gamla kyrkbyn. Kyrkan uppfördes på en sedan lång tid tillbaka bebyggd plats i närheten av två föregående stavkyrkor, vilket ger området en betydande kontinuitet. Strax öster om kyrkan arbetar föreningen ”Vikingatider” med att bygga en arkeologisk temapark, som ska återspegla det gamla kulturlandskapet. Man hoppas bl.a. kunna återuppbygga den äldsta stavkyrkan på sin ursprungliga plats. Kyrkogårdens äldre delar karakteriseras av de ideal, som blev gällande från 1800-talets mitt, med grusgångar, buxbomsomgärdade gravplatser och en variation av gravvårdar från olika tider. Under årens lopp har tillförts olika strukturer, som är läsbara och viktiga för förståelsen av kyrkogårdens framväxt, däribland de täta alléerna längs huvudgångarna. Även trädkransen längs kyrkogården är ett viktigt grönt inslag. Den nya kyrkogårdsdelen har en mer öppen karaktär med gräsytor och en varierad växtlighet, som domineras av oxelkransen runt minneslunden. Urn- och askgravlundarna har en för vår tid typisk landskapsarkitektur, där det populära cortenstålet i olika variationer fungerar som ett arkitektoniskt tema. Tack vare de arkeologiska undersökningar som gjorts vet vi mycket om kyrkans utveckling. De spår man funnit efter äldre golv och inredning, däribland ett korskrank, är liksom det bevarade hålet för linorna till primklockan, byggnads- och idéhistoriskt intressanta. Värdefulla är också korets kalkmålningar, den delvis rekonstruerade nordportalen och resterna av de romanska fönstren. Av betydande värde är att det norra fönstret har kvar delar av sin ursprungliga träkarm. Löddeköpinge kyrka karakteriseras idag av flera tidsskikt. Tornet präglas av 1400- och 1700-talets ombyggnader, absiden liksom lanterninen av 1800-talets drag. Sakristians arketypiska, reducerade arkitektur bär modernismens uttryck. Dess tillbakadragna, väl bearbetade utformning ansluter väl till byggnadens helhetsgestalt. Interiören domineras av de gotiska valven, där korvalvet från 1400-talet är flackare och har en tyngre konstruktion än långhusets 1500-talsvalv. Altaranordningen och orgelläktaren är båda från 1800-talets senare del och har en tidstypisk gestaltning. Även gjutjärnsfönstren och absiden, med sin blåa färgsättning och förenklade trävalvskonstruktion, är typiska exponenter för denna tid. Trots förekomsten av flera olika stilar, framträder kyrkan som väl sammanhållen, där de olika delarna förstärker varandra. Bland kyrkans fasta inventarier har predikstolen betydande kulturhistoriska värden. Kostbara predikstolar i sten finns i flera stadskyrkor, bl.a. i Lund, Malmö, Kristianstad och Ystad, men är mycket ovanligt förekommande i en landsortskyrka. Det berättas att predikstolen hittats som vrakgods mellan Malmö och Barsebäck. Den löstes in av dåvarande patronus till Löddeköpinge, men var ursprungligen tänkt för en norrländsk kyrka. I predikstolens detaljer av drivet bearbetad sandsten och alabaster finns stora konstnärliga värden. På marmorplattorna finns flera kända namn klottrade, vilket ger stolen ett personhistoriskt intresse. Troligen var det under 1700-talet förenat med hög status att få rista in sitt namn på stolen. Relationen mellan kyrka och patronus märks annars främst genom den igensatta lindenovska gravkammaren. Dess persongalleri tydliggörs, genom att rummen i församlingshemmet namngetts efter de som vilar i gravkammaren; medlemmar ur släkterna Lindenov, Podebusk, Bonde, Bergenstråle, Hamilton och Stenbock. Den välbevarade mässhaken från 1627 är ett unikt arbete med betydande historiskaoch konstnärliga värden. Mässhakens bilder är typiska för medeltidens religiösa uppfattning och ikonografi, medan Lindenovs och Podebusks släktvapen ger den ett person- och socialhistoriskt värde. Bland övriga lösa inventarier märks framför bl.a. lillklockan från 1505, och från modern tid flera mer ovanliga föremål ur Wiven Nilssons stilrena produktion. Till sist ska nämnas kopian på Inenakorset, som har ett stort identitetsvärde för kyrkan. På pastorsexpeditionen kan man köpa halsband med korset, som är en uppskattad gåva i samband med t.ex. konfirmationer. Utöver historien om predikstolen kommer andra berättelser från kyrkan, som är delar av det immateriella kulturarvet. Enligt en sägen spökar det i kyrkan, kanske när patronus Trolle går igen. En annan skröna vittnar om, hur vaktmästaren symboliskt släppte ner en duva från hålet i takvalvet, när prästen talade om den helige ande. |
