Stäng fönster SALA FÄRNEBO KLOCKARGÅRD 2:1 - husnr 1, VÄSTERFÄRNEBO KYRKA
Byggnad - Värdering
| VÄSTERFÄRNEBO KYRKA (akt.) | |
| 5/18/05 |
| Motivering |
|---|
|
Att kyrkan är av medeltida ursprung framgår av kyrkorummets tre valv på räfflade pelare. Byggnadens omfång och yttre gestaltning är dock i första hand ett resultat av utvidgningen 1767-70. Från den tiden är grundplanen och fasadutformningen, fönsterindelning, portiker och tornet med sin kopparklädda lanternin. Till 1800-talsförändringar exteriört hör fönsterbågarna i gjutjärn och sakristians fönsterluckor av smidesjärn. Korets och sakristians fönster med glasmålningar insattes 1934. Yttertakets nuvarande kopparplåt tillkom vid stor omläggning 1959-60. Den inre gestaltningen präglas av två större insatser, 1890-91 och 1934, jämte några mer begränsade från senare hälften av 1970-talet fram till idag. Bevarade sedan C F Ekholms ombyggnad 1890-91 är brädgolven, orgelfasaden och altarringen, samt läktarnas barriärer, pelare och bänkinredning. Mest dominerar dock Einar Lundbergs förnyelse 1934, då större delen av bänkinredningen ombyggdes och kyrkorummet fick sin nuvarande färgsättning. Andra väsentliga inslag från denna tid är korets två fönster med glasmålningar och belysningsarmaturerna. Bland de senare förändringarna skall nämnas sakristians nyinredning 1977, södra korsarmens läktarunderbyggnader 1990 och norra korsarmens sidokapell 2002. Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: • Västerfärnebo kyrka är med sin fasadutformning och korsplan och sitt centraltorn en typisk 1700-talsskapelse. Karaktärsskapande detaljer från det sena 1700-talets utvidgning är de mäktiga portalerna med rundfönstren ovanför. Även portarna är från 1700-talet, fast koppartäckta sedan 1934. • Kyrkans gjutjärnsfönster från 1880 är också väsentliga för helhetsintrycket • Kyrkans tre medeltida valv utgör i sig ett omistligt värde, liksom altarskåpet • Av 1890-91 års omgestaltning är läktarbarriärer och -pelare, orgelfasaden och södra sidans bänkrader mest angelägna att bevara. • De mest värdefulla inslagen från 1934 års omgestaltning är glasmålningarna i kor och sakristia, valvens och väggarnas laverade putsytor och de arkitektritade belysningsarmaturerna. • Sakristians fasta inredning från 1977, med omålad furu som främsta signum, är omsorgsfullt genomförd och mycket tidstypisk. • Beträffande gravvårdar av större kulturhistoriskt värde hänvisas till länsmuseets gravvårdsdokumentation 1994 |
