Stäng fönster MÖRBYLÅNGA GLÖMMINGE KYRKA 1:2 - husnr 1, GLÖMMINGE KYRKA
Byggnad - Värdering
| GLÖMMINGE KYRKA (akt.) | |
| 9/14/09 |
| Motivering |
|---|
|
ÖVERGRIPANDE KULTURHISTORISK BEDÖMNING Kyrkomiljön och kyrkan med fast inredning Glömminge kyrkas läge i anslutning till västra landborgen och nära det gamla kommunika-tionsstråket, nuvarande väg 136, följer i huvudsak mönstret för kyrkorna på södra Ölands västsida. Till skillnad från de flesta övriga kyrkorna inom området – Algutsrum, Torslunda, Vickleby och Resmo - ligger Glömminge kyrka emellertid nedanför landborgens kant. Placeringen gör att kyrkan inte alls är lika synlig i landskapet som till exempel Algutsrums kyrka. Glömminge kyrka är en del i en väl samlad och bevarad kyrkomiljö, med prästgård och gamla ekonomibyggnader i direkt anslutning till kyrkogården. Miljön domineras av de vitkalkade gamla stenlador under vasstak som ligger mellan prästgårdens huvudbyggnad och landsvägen, just söder om nedfarten mot kyrkan. Från den mest öppna vyn i sydost ser förbipasserande på landsvägen bara kyrkans torn och lanternin över vasstaken. Det finns fyra lador, grupperade två och två. Högt upp på en gavel sitter årtalet 1782 i smide, vilket kan vara ladans byggnadsår. Det finns också uppgifter om att någon eller några av ladorna tillkommit 1813. Ladorna hotades av rivning under 1920-talet. De räddades genom att Kalmar läns museum (tidigare Kalmar läns fornminnesförening) 1927 tog över ägandet. Tidigare tillhörde stenladorna prästgården, som på traditionellt vis bestått av en kringbyggd gårdsmiljö uppdelad i man- och fägård. Kyrkans inflytande över miljön har ytterligare minskats sedan prästgårdens mangårdsdel avstyckades och såldes 2001. Prästgårdens huvudbyggnad är från 1868. Den är uppförd av trä i ett och ett halv plan med frontespiser på båda sidorna. I rapporten från den inventering av länets prästgårdar som genomfördes av Kalmar läns museum under början av 1980-talet framhålls Glömminge prästgård, tillsammans med prästgårdarna i Sandby (1872), Norra Möckleby (1880) och Hulterstad (1894) som typiska representanter för ”prästgårdsstilen” under 1800-talets senare hälft. Inom mangårdsdelen finns vid sidan av det stora bostadshuset två flyglar och en källare. Den norra flygeln är ett magasin från 1827. Den södra flygeln, kallad ”Södra hus” uppfördes 1841 för att inrymma arrendatorsbostad, magasin och brygghus. Både flyglarna och källaren är av kalksten. Prästgården har förr varit känd för att ha en vacker trädgård. Enligt uppgift i Bertil Palm text Byar och gårdar i sockenboken från 1990 var trädgården anlagd redan 1746. Trädgården hade en sista storhetstid under botanisten Carl Areskogs period som kyrkoherde 1927-38. Rester av trädgårdsanläggningen finns fortfarande kvar. I samband med att mangårdsdelen skulle säljas 2001 fördes en diskussion om byggnads-minnesförklaring. Eventuellt på grund av missuppfattningar i kontakten med kulturmiljö-vårdens representanter begränsades samfällighetens ansökan om byggnadsminnesförklaring till den södra flygeln. Länsstyrelsen avslog ansökan då man inte ansåg det motiverat att byggnadsminnesförklara en enskild byggnad inom prästgårdsanläggningen. I beslutet från 2005 betonades istället vikten av att betrakta prästgården med dess man- och fägårdsbebyggelse som en helhet. Samtidigt förklarade sig länsstyrelsen villig att utreda frågan om ett framtida skydd av hela anläggningen. Även om vissa förändringar gjorts, bland annat av bostadshuset, har miljön ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Prästgården nämns i den ovan nämnda boken av Riksantikvarieämbetet om landskapets kyrkor som en av de bäst bevarade på Öland. Det är viktigt att Mörbylånga kommun vid sin hantering av framtida bygglov- eller planärenden bevakar prästgårdens kulturhistoriska värden. Kyrkans äldsta historia är inte helt klarlagd. Ragnhild Boström menar att det ursprungliga långhuset, tillsammans med kor och absid, uppfördes vid 1100-talets mitt och att västtornet tillkom under senare delen av 1100-talet. Med ledning av iakttagelser som gjordes i samband med kyrkans utvändiga renovering 1995 hävdar Torbjörn Sjögren emellertid att kyrkans västtorn måste ha uppförts samtidigt som långhuset, vilket han daterar till omkring år 1200. I Riksantikvarieämbetets bok Öland landskapets kyrkor räknas Glömminge kyrka till en av de endast fyra öländska kyrkor som redan i sitt ursprungliga medeltida utförande var försedda med västtorn. De andra kyrkorna var Resmo, Köping och Hulterstad. Eftersom både Köpings och Hulterstads medeltidskyrkor revs under 1800-talet kan Glömminge kyrka alltså vara en av endast två fortfarande bevarade kyrkor med ursprungliga västtorn. Många övriga öländska kyrkor har bevarade torn från medeltiden, men dessa är då uppförda något senare än de ursprungliga långhusen. Vid 1200-talets mitt tillbyggdes kyrkan med en korsarm mot söder. Korsarmen uppfördes troligen av byggmästaren Håkan Tanna, som lämnat sin signatur på en korvägg (riven 1831) i Stenåsa och även förmodas ha varit verksam i bl.a. Gräsgård, Långlöt och Gärdslösa. Omkring år 1300 ersattes det ursprungliga absidkoret av ett rakslutet kor. Korväggarna försågs senare, eventuellt under tidigt 1400-tal, med kalkmålningar. Målningarna överputsades redan under samma århundrade, i samband med att ett kryssvalv byggdes över koret. Omkring år 1600 byggdes en sakristia på kyrkans södra sida, i vinkeln mellan korsarmen och koret. Kyrkan härjades svårt av brand 1677 och reparationsarbeten pågick fram till omkring år 1700. Någon gång före 1750 byggdes en materialbod intill långhusets norrsida. Under 1700- och 1800-talet revs eller, vilket var vanligare, förändrades kraftigt nästa alla Ölands 34 medeltida sockenkyrkor. Bevarade eller till största delen medeltida är endast kyrkorna i Egby, Gärdslösa, Källa, Resmo, Ventlinge, Vickleby och Ås. Nio kyrkor revs helt. Av ekonomiska och praktiska skäl föredrog församlingarna dock ofta att låta delar av den medeltida kyrkans murverk stå kvar och ingå i den utbyggda kyrkan. I 16 fall behölls de medeltida tornen. Medeltida murverk från övriga byggnadsdelar finns kvar i Glömminge, Långlöt, Räpplinge och Torslunda kyrkor. Huvuddragen i sin nuvarande yttre form fick Glömminge kyrka vid en genomgripande om- och tillbyggnad 1819. Kyrkan omformades till en stor salskyrka med sadeltak och höga symmetriskt placerade fönsteröppningar. Utformningen motsvarar tidens och den nyklassicistiska arkitekturens krav på stora ljusa predikolokaler. Planformen anpassades delvis till de befintliga förutsättningarna, så att dagens kyrka innehåller murverk från i stort sett alla tidigare byggnadsetapper. (Se bild 9-10) Av de allra äldsta delarna återstår tornet och delar av den norra långhusväggen. Mot norr återfinns också rester av det rakt avslutade kor som byggdes omkring år 1300. I sydväst har man sparat den södra och västra muren av korsarmen från 1200-talets mitt. I den nuvarande långhusväggen mot söder ingår troligen även en rest av sakristian från omkring 1600. Dagens sakristia och den intilliggande östligaste delen av långhuset byggdes helt ny. Tornet försågs med lanternin. Utformningen med separat sakristia mot öster är vanlig bland de nyklassicistiska kyrkorna på Öland, där Köpings kyrka från 1805 var en förebild. Ombyggnaden av Glömminge kyrka leddes av häradsmurmästaren Leonhard Lindman från Källa. I Riksantikvarieämbetets bok Öland Landskapets kyrkor uppmärksammas Lindman främst som byggmästare för ”…den uppskattade nyklassicistiska kyrkobyggnaden i Högsrum…”, från 1822. Även om vissa förändringar gjorts senare under 1800- och 1900-talen upplevs Glömminge kyrka, efter 1819 års om- och tillbyggnad, fortfarande i första hand som nyklassicistisk. Den skiljer sig emellertid från de kyrkor som byggdes helt nya under arkitekturperioden. Kyrkan får sin särart genom de i olika grad synliga spår som ännu finns av äldre byggnadsetapper. Att kyrkan har en historia som sträcker sig längre tillbaka än 1819, det årtal som går att läsa på östra gaveln, framgår i det yttre av den gotiska sydportalen och av tornets asymmetriska placering. Utformningen och placeringen av tornmurarnas många öppningar ger också en antydan om att denna byggnadsdel utöver den rent kyrkliga även haft andra funktioner. Lösningen med ett asymmetriskt placerat medeltida torn intill en i övrigt nyklassicistisk kyrka hade tidigare tillämpats vid ombyggnaden av kyrkorna i Långlöt 1795 och Räpplinge 1802. Exteriört har kyrkan, i stora drag, fått behålla sin utformning från 1819. Däremot finns det få ytskikt och enskilda byggnadsdetaljer som är äldre än från 1950-talet. För upplevelsen av autenticitet är därför dessa delar särskilt viktiga att bevara, framför allt sydportalens ursprungliga partier, lanterninens fönster och omfattningar, samt östgavelns fönster. De flesta av kyrkans fönster, dörrar och portaler är från kyrkans renovering 1953. Även om vissa ingrepp och åtgärder som gjordes vid renoveringen detta år kan ifrågasättas ur dagens antikvariska perspektiv utfördes arbetena med höga estetiska ambitioner och är av god teknisk kvalitet. Förändringarna och tillskotten är numera en del av kyrkans historia. På samma sätt som exteriören präglas interiören i första hand av den nyklassicistiska stil som kyrkan fick 1819. Karaktäristiskt för tidsperioden är det stora ljusa kyrkorummet med symmetriskt placerade fönsteröppningar, sluten bänkinredning och tunnvälvt tak. Som i de flesta fall hade församlingen inte råd, eller vilja, att samtidigt ersätta all äldre inredning. Inredningen tillkom ofta i etapper och de öländska församlingarna valde vanligen att börja med att återanvända den gamla kyrkans predikstol och altaruppsats. I Glömminge byttes all bänkinredning. Sannolikt skaffade man också ett nytt altarbord, som enligt uppgifter i ett inventeringsprotokoll fortfarande var omålat 1830. Däremot behöll församlingen altartavlan och predikstolen från 1700-talet, troligen även altarringen. Predikstolen är från 1775, skulpterad och målad i rokokostil av Petrus Magnus Hagman från Karlskrona. Den gamla altartavlan, som var från 1740, ersattes 1873 av en tavla utförd av bygdemålaren Nils Johan Jonsson från Glömminge. I sockenboken om Glömminge beskriver Bertil Palm Jonsson som Ölands ojämförligt mest framstående och produktive bygdemålare under 1800-talet. Av de sammanlagt fem altartavlor Jonson målat till kyrkor på Öland framhåller Palm målningen i Glömminge som den främsta. Han målade även den pilasteruppställning som omger tavlan. Altarringen kan av utformningen att döma vara byggd samtidigt som orgelläktarens front, vilken i sin tur bör ha tillkommit i samband med installationen av orgel 1851. Som framgår av beskrivningen har alltså kyrkorummet från 1819 inretts i många steg. Vidare har den ursprungliga bänkinredningen, utom dörrarna, bytts ut under 1900-talet. Stilen hos de nytillkomna och utbytta delarna överensstämmer emellertid väl med de ursprungliga intentionerna. All fast inredning utom predikstolen har en klassicistisk prägel. Kyrkorummet ger ett i huvudsak enhetligt intryck. Vissa kulörer som valdes vid den senaste ommålningen av interiören 1979 saknar dock historisk förankring. Liksom i exteriören finns det även invändigt spår av kyrkans medeltida historia. I kyrkorummets nordvästra del finns det en låg murad avsats, som en bänk, intill långhusväggen. Avsatsen antas ha tillkommit när det medeltida långhusets norrvägg gjordes tunnare vid ombyggnaden 1819. Mot norr finns också en ett väggparti där en del av 1300-talskorets kalkmålningar från början av 1400-talet bevarats. Den bemålade ytan togs fram vid kyrkans renovering 1953. Samma år återupptogs och restaurerades den tidigare igenmurade sydportalen från 1200-talet. Mest påtaglig är kyrkans medeltida ursprung i vapenhuset, i tornets bottenvåning. Öppningarna i väggarna har förändrats, men rummets mått och det tunnvälvda taket är bevarade. För att framhäva rummets ursprungliga proportioner tog man 1953 bort några fasta skåp och en torntrappa. Det höga kulturhistoriska värde rummet tillmätts illustreras också av den diskussion som fördes när församlingen under tidigt 1980-tal framförde önskemål om att inreda toalett i kyrkan. Enligt det första förslaget skulle vapenhusets norra del avdelas till toalett. Riksantikvarieämbetet motsatte sig detta och efter långa diskussioner kom man överens om den nuvarande lösningen, med en underbyggnad av läktarens norra del. År 1840 byttes kyrkans trägolv ut mot kalkstensflisor. Stengolvet har senare lagts om, men många av de ursprungliga plattorna finns kvar. Då i stort sett alla övriga ytskikt i kyrkan förnyats under 1900-talets är det nötta stengolvet viktigt för upplevelsen av ålder. De enda invändiga dörrar som är äldre än från 1953 är de som sitter mellan koret och sakristian. Dessa båda dörrar är kvar från 1819, då denna del av kyrkan uppfördes. Dörrbladen lagades och förstärktes 1840. Plåtarna som sitter på dörrbladens anslagssida, mot koret, har tillkommit under tidigt 1900-tal. Vid kyrkans renovering 1953 fick sakristian helt ny inredning. Rummet försågs med väggfasta skåp och bänkar, ritade av arkitekten Gunnar Lindsten. Inredningen finns fortfarande kvar. Sakristian har ett värde som det mest genomarbetade och samtidigt mest välbevarade rummet från 1953 års renovering. Sammanfattningsvis: * Till skillnad från de flesta övriga kyrkorna på södra Ölands västsida ligger Glömminge kyrka nedanför istället för på landborgskanten. * Glömminge kyrka ingår i en ovanligt välbevarad kyrkomiljö, med prästgård och gamla ekonomibyggnader i direkt anslutning till kyrkogården. * Kyrkan har ett medeltida ursprung. Om teorin att tornet uppfördes samtidigt som långhuset stämmer är Glömminge kyrka en av endast två ännu bevarade medeltida kyrkor med ursprungliga västtorn. * Huvuddragen i sin nuvarande form fick kyrkan vid en genomgripande om- och tillbyggnad 1819. Den omformades då, enligt de gällande nyklassicistiska idealen, till en salskyrka med sadeltak och höga symmetriskt placerade fönsteröppningar, sluten bänkinredning och tunnvälvt innertak. * Kyrkan får sin särart genom de spår som ännu finns av äldre byggnadsetapper. Att kyrkan har en medeltida historia framgår i exteriören tydligast genom tornets asymmetriska placering och av den gotiskt utformade sydportalen. Det mest värdefulla spåret i interiören är det fragment av kalkfärgsmåleri från 1400-talet som finns på långhusets norrvägg. Mest påtaglig är kyrkans medeltida ursprung i vapenhuset, med bevarat murat tunnvalv. * De mest värdefulla delarna i kyrkans fasta inredning är predikstolen från 1775 och altartavlan från 1873. |
