Stäng fönster GISLAVED ÅS KYRKA 4:1 - husnr 2, ÅS KYRKA
Byggnad - Värdering
| Ås kyrka (akt.) | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Ås kyrka är uppförd 1869 på ny plats. För ritningarna stod arkitekt J E Söderlund vid Överintendentsämbetet, den centrala statliga myndigheten för kyrkobyggnader. Kyrkan representerar övergången från empiretidens strama ideal till det senare 1800-talets nystilar. I exteriören märks det förra i de stora rena volymerna med symmetriska rundbågsfönster och lunetter medan de nya impulserna yttrar sig i tornets spetsiga tak och gavlar, korets femsidiga form och fönstrens diagonalspröjsning. Bevarade portar och fönsterbågar från byggnadstiden är viktiga för autenticiteten. Interiören har en påtaglig empireprägel genom rumsligheten och dess ursprungliga brädvalv. Triumfbågen in mot koret är ett uttryck för nya ideal. Altare, altarring, läktare, orgelfasad och sluten bänkinredning kvarstår från byggnadstiden och visar drag av både empire och nystil, delvis ritade av arkitekten. Senare karaktärsskapande inslag utgör Ludvig Frids monumentala altartavla från 1886 och kortakets tidstypiska dekormåleri från tidigt 1920-tal. En formmässig kontrast mot interiören i övrigt utgör den lilla renässanspredikstolen från gamla kyrkan. Korfönstrens blyinfattade antikglas är ett typiskt 1900-talstillskott. Sakristian har en sammanhållen inredning med specialritade möbler från restaureringen 1949. De senaste stora arbetena 1977 resulterade i läktarunderbyggnader, omdanat vapenhus och helt ny tidsmässig färgsättning på inredningen, hållen i kraftiga kontrastrika kulörer, vilket i hög grad präglar upplevelsen av kyrkorummet. Från den gamla kyrkan härrör en medeltida dopfunt och storklocka som ännu är i bruk. I tornet och på vinden förvaras 1869 års predikstol och altarprydnad, delar av en äldre orgel samt predikstolsdörr och fi gurmålade takbräder från gamla kyrkan. Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan: - Kyrkomiljön ingår i ett område klassat som riksintresse. - Kyrkans föga förändrade exteriör representerar övergången från empiretidens nyklassicistiska kyrkoideal till det senare 1800-talets mer medeltidsinspirerade kyrkoarkitektur. - Interiörens huvudsakliga prägel av byggnadstidens ideal. - Bevarad inredning och inventarier från byggnadstiden och gamla kyrkan i kyrkorummet och övriga utrymmen besitter höga kulturhistoriska värden. - Karaktärsskapande senare tillägg som altartavla och dekormåleri |
