Stäng fönster VÄXJÖ ÖJA-GRANSHOLM 5:1 - husnr 1, ÖJA KYRKA
Byggnad - Värdering
| Öja Kyrka (akt.) | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Öja kyrka utgör en tidstypisk representant för landsortens nyklassicistiska stilideal som präglade kyrkoarkitekturen under 1800-talets mitt. Dess volym har medfört att utbyggnader inte varit nödvändiga utan snarare har antalet sittplatser medfört en växande överkapacitet. De båda arkitekterna Paul Boberg och Hans Lindén har under 1900-talet satt sin prägel på ett stort antal av länets kyrkor, så även Öja. Exteriören är närmast oförvanskad sedan byggtiden varvid den utgör en god representant för tidens sparsmakade fasadutformning. De dekorativa tillägg som lyfter de estetiska värdena är närmast helt koncentrerade till takfot och portalomfattningar. Arkitekturen präglas av en strikt symmetri och när den norra sidoportalen igensattes 1926 i innerlivet bibehölls ändå portarna varvid exteriören inte påverkades av denna åtgärd. Taktäckningen har skiftat men långhuset har kvar sina skifferplattor sedan taket lades om 1903. Förslaget att ersätta skiffern med koppar på 1960-talet avstyrdes och därmed har detta takmaterial satt sin prägel på exteriören under större delen av kyrkans historia. Torn och sakristia har under olika perioder varit klädda med spån, galvaniserad plåt och koppar. Plåtinklädnaden av lanterninen 1926 får anses som den mest karaktärsförvanskade åtgärd som utförts. Den tidigare öppna lanterninen blev då sluten. Interiören är välordnad och symmetrisk i sin utformning. Den dekorativa verkan är inte överdådig utan skapar istället tilltalande blickfång som koncentreras till koret och läktarbröstningen. Vid renoveringen 1926 skulle bl.a. den historiska identiteten stärkas genom att den gamla kyrkans predikstol och altaruppsats placerades i kyrkorummet. De båda predikstolarna står uppställda mittemot varandra varvid symmetrin kring koret förstärkts. Samtidigt murades norra portalen igen där altaruppsatsen istället övertog rollen som symmetribildare då denna korresponderar med sydportalen. Åtgärderna bör betraktas som väl anpassade där föremålen snarare lyfter kyrkorummet och även tillför en historisk förankring. Den Lindénska renoveringen 1972 blev betydligt mer omfattande och genomgripande. Önskemål om färre sittplatser, större kor, extra rum och ny färgskala innebar att interiören utsattes för en betydande omgestaltning som ur antikvariskt perspektiv får anses som påtagligt karaktärsförvanskande. Läktarunderbyggnaderna med tillhörande läktartrappor gavs dock en sådan underordnad utformning att läktaren med dess pelarsystem kunnat bibehålla sin monumentalitet. Ett mycket stort antal bänkar plockades bort vilket var nödvändigt då läktarunderbyggnader tillkom och koret utvidgades. Tyvärr sattes tvärgången igen samtidigt som sidogångarna breddades. Bänksystemet har därmed helt ändrat karaktär. Då koret utökades valde man att bevara dess halvcirkelform. Korbänkarna togs bort vilket möjliggjorde tillskapandet av ett dopaltare vid norrväggen och uppställandet av en orgel vid sydväggen. Det väggfasta altaret revs och altarringen delades upp i sektioner och gjordes delvis flyttbar. Av någon anledning togs även ett flertal balusterdockor bort. Korets utökande har inte stört det arkitektoniska uttrycket, ej heller dopaltarets tillkomst. Däremot upplevs altarringen som märklig genom avsaknaden av balusterdockor och även altaret ter sig oproportionerligt. De vita kolonnerna korresponderar inte med de kraftiga, omålade ekstockarna. Det som får anses vara den mest förvanskade åtgärden vad gäller omdaningen av det nyklassicistiska kyrkorummet är färgsättningen. Genom att nyttja mustiga kulörer, starkt blått och rött, förvandlades upplevelsen av interiören grundligt. Denna färgskala ter sig helt främmande för inredningens stilkaraktär. Inför en framtida renovering bör en arkitekt ges i uppdrag att sammanställa underlag till en ny färgsättning som överensstämmer med de stilströmningar som kännetecknade 1850-talet. Ett återsättande av altarringens balusterdockor bör även övervägas. Om ytterligare önskemål skulle framföras gällande en minskning av antalet sittplatser bör intentionen vara att återskapa tvärgången, alternativt enbart den södra. Kyrkorummet uppvisar en fungerande och enhetlig utformning med en i huvudsak välbevarad inredning. Dessa värden ska beaktas vid framtida renoveringar. |
