Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Inventering av bebyggelse i BEBYGGELSE UPPFÖRD 1960-89 INOM STADSDELEN NORRMALM, 2006-2007

 Inventering - Syfte

Syfte
Stockholms city, framförallt nedre Norrmalm, präglas av stadsplaneideal och den moderna bebyggelse som tillkom under 1960-, 70- och 80-talet. Denna del är idag utsatt för ett stort förändringstryck. Som ett led i Stockholms Stadsmuseums uppdrag att dokumentera stadens förändring och att värna om Stockholms kulturhistoriska värden har en inventering och kulturhistorisk värdering av citys moderna bebyggelse genomförts. Syftet med inventeringen är att öka kunskapen om och förståelsen för periodens arkitektur, stadsbildsmässiga idéer och det avtryck som den här perioden har satt i Stockholm.

Inventeringen berör stadsdelen Norrmalm. Rent geografiskt begränsas området av Strömmens vatten i söder, Klara sjö och Barnhusviken i väster, Birger Jarlsgatan i öster samt Tegnérgatans södra sida i norr. Tidsperioden omfattar byggnader uppförda 1960-1989. Det handlar om 105 fastigheter. 29 är uppförda under 1960-talet, 40 under 1970-talet och 36 under 1980-talet.

För att kunna berätta om byggnadernas historia fram till idag har arkivstudier gjorts. Detaljplaner, bygglovshandlingar, originalritningar, förändringsritningar och artiklar i arkitekturtidskrifter har studerats. Det historiska materialet har kompletterats med en exteriör beskrivning av huset idag, gjord på plats. Byggnaderna har fotograferats. Inventeringsarbetet har inte berört interiörer, torg och gator, Sergels Torg eller Hötorgsskraporna.

Inventeringen ligger till grund för den kulturhistoriska värderingen. Varje enskild byggnad har bedömts som en del av ett samhällshistoriskt sammanhang samt utifrån sina specifika kvaliteter. Det kulturhistoriska värdet bedöms enligt ett antal kriterier, där bland annat arkitekturhistoriska, stadsplanehistoriska och samhällshistoriska värden ingår. De olika delarna vägs samman och byggnaden klassificeras i enlighet med stadsmuseets utarbetade modell med symbolfärgerna blått, grönt, gult och grått.

Blått är den högsta kategorin avsedd för synnerligen kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Grönt markerar bebyggelse med ett särskilt kulturhistoriskt värde. Gult betyder att bebyggelsen är av positiv betydelse för stadsbilden och/eller har ett visst kulturhistoriskt värde. Grått går inte att hänföra till någon av de övriga kategorierna. Streckat markerar bebyggelse uppförd 1990 eller senare, alternativt en obebyggd fastighet. Klassificeringen redovisas digitalt på en karta.

Den kulturhistoriska byggnadsklassificeringen används i det dagliga arbetet inom Stockholms stads olika förvaltningar, bl.a. i samband med detaljplanering, bygglovprövning och rivningsansökningar. Beroende på byggnadens kulturhistoriska värde gäller särskilda hänsynsregler för underhåll och förändringar enligt Plan- och bygglagen.

Inventeringen har ökat kunskaperna om den prägel som framförallt 1960- och 70-talets stadsplane- och arkitekturideal har satt i Stockholms city. Den genomgripande omdaning av city som då genomfördes saknar sin motsvarighet i Europa. Detta möjliggjordes av en liten grupp erfarna planerare som med hjälp av korta beslutsvägar och ett mycket nära samarbete med ledande politiker från båda blocken lyckades genomdriva en mängd framsynta förslag med bland annat tredimensionella lösningar i stadsrummet för bilister, gångtrafikanter och kollektivresenärer. Arbetet var delvis ett experiment. Men, strukturen fungerar ännu idag och många platser som upplevts som otrygga har på senare tid byggts om.

Bebyggelsen i city håller en hög arkitektonisk klass, och är utformad med stor variation vad gäller formspråk och materialval. Än så länge är den också mycket välbevarad. Studierna inom inventeringen visar att den enformighet i arkitektur och material som ofta lyfts fram som typisk för denna period inte stämmer.

Den genomgripande omdaningen av city, den höga kvaliteten på arkitektur och materialval pekar på en vilja till förändring och en möjlighet att också genomföra det. Sverige var under denna period mycket framgångsrikt. Givetvis skulle detta manifesteras, i huvudstadens absoluta centrum skulle en stadskärna värd "världens modernaste land" skapas.

Stockholms city är ett av Europas mest välbevarade och genomförda modernistiska centrum. Det är ett kulturarv från en period som är mycket betydelsefull i Sveriges historia, en period som ibland har kallats för Sveriges andra stormaktstid.