Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Göteborg kn, HÖGSBOTORP, Västra Götaland

 Miljö - Beskrivning

Beskrivning
HÖGSBOTORP , DEL AV JÄRNBROTT 58

Stadsdelsområdet Högsbo är beläget ca 3 kilometer sydöst om Göteborgs centrum. Området var tidigare en del av Västra Frölunda socken som inkorporerades i Göteborgs kommun 1945. I stadsdelsområdet, som inkluderar bland andra miljöerna Flatås, Högsbotorp, Högsbohöjd, och Kaverös, bor drygt 16 000 personer. Bebyggelsen består till 97 procent av flerbostadshus varav drygt var tredje lägenhet är bostadsrätt. Flertalet av Högsbos bostäder uppfördes under 1950- och 1960-talens expansiva byggande. Högsbo är en utpräglad och stabil boendestadsdel där flyttningarna till- och från området ligger under genomsnittet för Göteborg.

Miljön Högsbotorp är belägen i Högsbos nordöstra del, närmast Göteborgs centrum. Spårvägen sträcker sig rätt igenom miljön och fortsätter söderut mot Flatås och Frölunda. I öster avgränsas Högsbotorp av Dag Hammarskiöldsleden som utgör en viktig trafiklänk mellan city och de sydvästra förorterna. När de första stadsplanerna för miljön utformades löpte Särobanan, en numera nedlagd järnvägslinje, utefter leden.

Terrängen i Högsbotorp varierar från kuperad skogsmark i väster till flackt stadsmässigt landskap i öster. Bebyggelsen består av både lamellhus och punkthus. I samband med att miljön exploaterades i början av 1950-talet revs de flesta av de gamla torpbyggnaderna, endast två bevarades. Stadsplanen över området antogs 1950 och förändrades 1951 efter en hemställan från Stiftelsen Samhällsbyggen. Ändringen innebar en omgruppering av bebyggelsen kring Riksdalersgatan för att ett bättre solläge skulle utvinnas. Detta motiverades av att bebyggelsen enligt den ursprungliga planen skuggades av angränsande bergspartier.

Västra Högsbotorp var tidigare ett bergigt område som kom att utnyttjas för bostadsbebyggelse, handel, skola och daghem under 1950-talet. Inom Högsbotorp finns en förhållandevis gles trädvegetation av övervägande tallbestånd. Den dominerande hustypen består av bostadslameller uppförda i tre till fyra våningar. Väster om spårvägen finns en rad höga punkthus. Punkthusen har lika taklisthöjder men våningsantalet varierar mellan fem och sju på grund av den brutna terrängen.

Centralt placerat i Högsbotorp ligger Axel Dahlströms Torg som är Högsbos största servicecenter. Torget har fått sitt namn efter den förre överförmyndaren och kommunalmannen Axel Dahlström (1880-1947). Det består av två avlånga bostadslameller grupperade kring torget med butik i markplan. I "Axel-huset" finns, förutom en Konsumaffär, även ett bibliotek med fritids- och konferenslokaler och ett café. Vid torgets södra hörn finns ett fjorton våningar högt punkthus, en byggnad som restes för att få en arkitektonisk accent vid torgplatsen. Högre byggnader ansågs ha större effekt som landmärken än lägre, en slutsats man vid planeringen kommit fram till genom att bland annat studera modeller över området.

Det flacka området i Högsbotorps nordöstra del präglas av höghusbebyggelse. Det planerades 1958 och utformningen av gator och spårvagnslinjer ansågs vara av största betydelse för det blivande områdets funktionsduglighet. Områdets centrala läge och dess närhet till spårvägen motiverade ett förhållandevis intensivt utnyttjande av marken. De höga lamellhusen vid Marklandsgatan fungerar som ett landmärke för stadsdelen när man närmar sig det från norr. Marklandsgatan är dessutom en livlig knutpunkt för kollektiv- och biltrafik samt utgör entrén till stadsdelen från norr. Hit är diverse butiker lokaliserade.

Totalt finns inom Högsbotorp cirka 3800 lägenheter med en genomsnittlig bostadsyta på 75 kvadratmeter.


Källor: Stadsplaner och tillhörande handlingar, Göteborgs stadsbyggnadskontor
ÖP99 Högsbo, Översiktsplan för Göteborg 1999
Göteborgs Gatunamn, Göteborgs kommuns namnsberedning, 3e upplagan, Göteborg 1996
Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg - ett program för bevarande. Redaktör Gudrun Lönnroth. Kulturförvaltningen/Stadsmuseet, Göteborg 2000.