Stäng fönster Herrljunga kn, MOLLA KYRKA KYRKOMILJÖ, Västra Götaland
Miljö - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
|
Molla kyrka står på en höjd cirka 12 meter över Mollasjön vid en landsväg, strax öster om länsväg 183 mellan Herrljunga i norr och Borås i söder. Sjön ligger strax söder om kyrkan på andra sidan landsvägen. Nossan mynnar i sjön och över ån sydöst om kyrkan finns dels en ny bro, dels en gammal välvd stenbro. Enligt en beskrivning från 1754 hade man anlagt en träbro vid sjöns ände över de vidsträckta sankmarkerna runt Nossan, "som i längden knappast har sin like i landet". Om några rester av detta finns kvar har här inte undersökts. Bortom broarna syns modern bostadsbebyggelse och längre österut ligger Molla by. I öster nedanför kyrkkullen ligger Molla skola, en gul tegelbyggnad i två våningar från 1900-talets andra hälft, och vid den en stor asfalterad parkeringsplats. Från denna går en stig upp till kyrkogårdens östra grind som passerar ett daghem inrymt i ett falurött bostadshus med brutet tegeltak. Längre västerut vid landsvägen ligger Molla församlingshem och där går en bred asfalterad uppfart till kyrkans parkering och passerar i backen en förrådsbyggnad under jord. Längs fasaden finns smala rabatter kantade av konststen, med vid besöket ymnigt blommande påskliljor, och i slänten på källarens södra sida växer låga barrbuskar. Från parkeringen leder en kort grusad backe upp till kyrkogårdens västra grind. Uppfarten övergår i en grusväg som går vidare fram till en gård med ett trädomgärdat äldre bostadshus och en stor rödfärgad ekonomibyggnad, vars undervåning till viss del består av huggen sten. Längre in på vägen ligger också en nybyggd rödfärgad villa i traditionell stil. En uppgift från 1745 uppgav att inget av de säterier som funnits i socknen, bland andra Målla, Thörstorp och Håkontorp, återstod. Molla kyrka var tidigare annexkyrka till Od. En bygdeskildring från sommaren 1900 omtalar att socknen då var ovanligt rik på trädgårdsanläggningar. Byn var också känd för sin stärkelsetillverkning, särskilt i Stålarp som hade socknens enda industriella anläggning. Socken uppmärksammades 1953 när man i ett grustag hittade tio engelska och tre svenska mynt från omkring år 1300. Då visade det sig att sägnen om en gömd skatt besannades. Det sades att "det lyser i backen" vid grustaget. I samma område, Hyggde by i äldre tid, finns även resta gravstenar äldre än mynten. FÖRSAMLINGSHEM Byggnaden förefaller vara från 1900-talets tredje fjärdedel. Den har rektangulär plan, vit tegelfasad och sadeltak med tvåkupigt betongtegel. Huvudentrén är på södra sidan åt landsvägen och har en originaldörr med dekor av prismatiska stående stavar och dubbla rader av betongglas på båda sidor. Omkring dörren sitter brunlaserad stående lockpanel och hela partiet skjuter utanför fasaden. Trappan är av konststen. På norra sidan finns två enkla originaldörrar med trappor. Huset har en- eller tvåluftsfönster med mittpost och har brunmålade snickerier. Under hela huset finns källare med fönster i den gråmålade betonggrunden. FÖRRÅD Förrådskällaren byggdes som förråd till kyrkans vaktmästare enligt uppgift på 1980-talet. Den är inrymd under jord i en grässlänt med fasad åt väster som antingen är putsad eller gjuten i cement och tunt avfärgad med vit kalkhaltig färg. Taket är plant med rundade hörn och nedtill vidgas byggnaden cirka en meter åt norr medan gräsbacken täcker södra hörnet. På fasadens mitt sitter en ståldörr med sidostycke. Fasaden täcks av en klätterväxt. |
