Stäng fönster Kristinehamn kn, VISNUMS-KILS KYRKA KYRKOMILJÖ OCH SOCKEN, Värmland
Miljö - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
|
Visnums-Kils socken är belägen i sydöstra Värmland nära gränsen till Närke och Västergötland. Den äldsta bevarade uppgiften om socknen är ett diplom från år 1334 ("ecclesia kile"). Visnums-Kil ingår i Visnums härad bestående av fyra socknar av vilken Visnum omnämns tidigast, 1248, Rudskoga 1329 och Södra Råda 1346. Från början hette socknen Kil eller Kilen, men namnet ändrades 1886 till Visnums-Kil eftersom det förekom förväxlingar med (Stora) Kil i Kils härad och Kils socken i Närke. Socknen har troligtvis erhållit sitt namn efter gården Kilsby, som förr hette Kil eller Kilen, och som i sin tur fått namn efter Vänerns vik där, Kilsviken. Bygden kring Kilsvikens norra ände med Visnums-Kils kyrka speglar ett successivt format kultrulandskap, kontinuerligt markanvänt och bebyggt sedan förkristen tid. Området är rikt på järnålderslämningar och rymmer bl a fyra gravfält. Socknens västra och södra delar gränsar till Vänern, varvid Kilsviken bildar gräns i sydöst. I norr och öster går gräns till Visnums socken. Socknen utgörs av småkuperad slättbygd med endast en, numera torrlagd sjö, Noret. Högsta höjd är 150 meter över havet. Omkring Kilsviken uppträder smärre rullstensåsar. Vänerstranden, som är flack, är rik på halvöar, uddar och små holmar. Socknen är en typisk jordbruksbygd och egentlig tätbebyggelse saknas. Trots jordbrukets betydelse här domineras ändå arialen av skogsmark. Enligt uppgift ska den första kyrkan ha anlagts på ett förhistoriskt gravfält, av vilket nu inget kan iakttas. Efter om- och tillbyggnader ersattes kyrkan 1756 av nuvarande vitputsad byggnad i sten. Draperimålningar kring fönstren och en dekorativt målad fris runt taket utmärker kyrkans inre tillsammans med åtskilliga äldre inventarier däribland den märkliga träskulpturen S:t Göran och draken från 1300-talet. På kyrkogården märks bl a en äldre tumbagrav och strax utanför stenmuren ett gravkor tillhörande familjen Hammarhjelm. Gustav Vasas jordebok från 1540 vittnar om en förhållandevis tät bebyggelse i området med en hemmansbildning som i allt väsentligt överensstämmer med dagens. I närheten av kyrkan ligger gårdarna Kilsby, Nynäs, Ed och Hygn. Samtliga var under medeltiden klostergods under Riseberga men kom efter reformationen att förläggas till det världsliga frälset. Herrgårdarnas storjordbruksformer har tydligt präglat den omgivande bygden med torp och statarboställen förlagda till den perifiera skogsranden. Sätergårdarna är ståndsmässigt bebyggda med ljusa mangårdsbyggnader med klasssicerande stildrag, bostadsflyglar och större ekonomibyggnader. Övrig gårds- och torpbebyggelse är vanligen hållen i traditionell allmogemässig faluröd färg. Här märks också byggnader som prästgård från 1800-talets slut, skola och hembygdsgård. Gravfält, kyrka, herrgårdsbebyggelse med omgivande odlings- och hagmarker illustrerar ett osedvanligt välbevarat kulturlandskap representativt för vänerstrandens och slättbygdens kolonisationsutveckling och utgör ett riksintresse för kulturmiljövården, K26. Områdesbestämmelser finns. ARKIV OCH LITTERATUR: Ditt Värmland, Kulturmiljöprogram för Värmland och värmlänningar, Länsstyrelsen i Värmland 1989. / Kyrkogårdsinventering 1988, Länsstyrelsen i Värmland. / Värmlands Museums topografiska arkiv, Visnums-Kils kyrka. / ATA Stockholm, Visnums-Kils kyrka. / Ernvik A, Socken vid Kilsviken - minnesskrift vid Visnums-Kils kyrkas 200-års jubileum, 1956. / Börjesson S-A, Visnums-Kils kyrka, 1991. |
