Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Stockholm kn, HJORTHAGEN, Stockholm

 Miljö - Beskrivning

Beskrivning
Stockholms kn, Hjorthagen

HJORTHAGEN

STADSDELENS KARAKTÄR
Stadsdelen Hjorthagen ligger på en höjd, Jägarberget, i nordöstra delen av Stockholm. I väster gränsar stadsdelen till Lill Jansskogen och mot söder och öster är Lidingövägen stadsdelens gräns. Lidingövägen går vid Ropsten över i Lidingöbron. Den nordvästra delen av stadsdelen upptas av gasverksområdet som i norr begränsas av Husarviken. I stadsdelens mitt, på Jägar-berget ligger bostadshus i två- och trevåningar från olika perioder av 1900-talet. Artemisgatan är områdets huvudgata med butiker och service. Hjorthagenskyrkan från 1907 ligger högst upp på Jägarberget, i öster. Kyrktomten är delvis omgiven av Hjorthagsparken och Dianaparken. Det är grönområden som brant sluttar ned mot Ropsten. Sydväst om kyrkan reser sig en väldig skorsten som hör till elverket Värtaverket, som är beläget i stadsdelens sydöstra utkant. I den södra delen av stadsdelen ligger Abessinien, ett enhetligt smalhusområde i funktionalistisk stil uppfört 1935-37. Hjorthagen ingår i Engelbrekts församling.

HISTORIK
Den här delen av Norra Djurgården fungerade under 1800-talet som inhägnad för den kungliga djur- och jaktparkens hjortstam, vilket gav namnet Hjorthagen. 1889 köptes marken av Stockholms stad för industribebyggelse. Stadsdelen har präglat av närheten till gasverket, el-verket och hamnen och haft karaktär av arbetarstadsdel långt fram i tiden. Under 1890 anlades Värtagasverket som 1893 började leverera gas till staden. Stockholms stad valde att medvetet manifestera de kommunaltekniska framstegen genom en påkostad och välgestaltad arkitektur. Arkitekten Ferdinand Boberg anlitades för uppdraget och efter hans ritningar uppfördes ett tiotal hus i två etapper 1893 och 1901. Byggnaderna uppfördes i rött tegel med mönsterband av gult och brunt glaserat tegel, rundbågiga fönster och trappstegsgavlar med toureller. Inom den sydöstra delen av Hjorthagen byggdes vid 1900-talets början ett ångkraftverk som började leverera ström 1903. I anslutning till Värtahamnen, gasverket och elverket uppfördes arbetarbostäder, delvis i stadens egen regi. Denna första utbyggnad av stadsdelen skedde på 1890-talet och gjorde Hjorthagen till den första industriförorten inom Stockholms dåvarande gränser. Den tidigaste bostadsbebyggelsen från 1890-talet var tvåvåniga arbetarbostäder av trä som numera är rivna. I början av 1900-talet uppfördes även Gamla skolan, Hjorthagens kyrka och församlingshuset. Stadsdelen byggdes sedan ut med bostadsbebyggelse i etapper under 1900-talets första hälft. Bebyggelsen består idag av bostadshus från 1910-, 20-, 30-, 40-och 1960-talen.

Trångboddhet och dåligt underhåll skapade missnöje med bostadsförhållandena. I början av 1930-talet väcktes bland gas- och elverksanställda idén om ett nytt bostadsområde med billiga och bra lägenheter. En kommitté av arbetare lyckades få staden att ställa mark till förfogande mot tomträttshyra. Man fick också kontakt med byggherren Olle Engkvist som lät arkitekten Hakon Ahlberg rita den nya bebyggelsen. Den första bostadsrättsföreningen bildades 1935 och området var färdigbyggt 1937. Området ligger inom den södra delen av stadsdelen och kom att gå under namnet Abessinien då Abessinienkriget pågick när området byggdes. Abessinien hör till ett av Olle Engkvists många seriebyggen under 1930-talet. Ett rationellt serie-byggande prövades här för första gången i stor skala. Stadsplanen är en strikt lamellhusplan där husen ligger i parallella rader med ett parkområde i områdets mitt. Husen täcks av pulpet-tak och fasaderna är slätputsade i ljusa kulörer. Husen uppfördes som smalhus med en bredd på endast 7,5 m med funktionellt planerade och genomgående lägenheter. De flesta av dem hade 2 rum med moderna kök och badrum. I husen fanns centralvärme, sopnedkast och tvättstuga. Närheten till gasverket ger området karaktär av bruksmiljö: raka gator som riktar sig mot arbetsplatsen, omgivna av likformiga byggnader med grönska emellan.

Erica Ek


Texten är baserad på en historik hämtad ur Hjorthagen, Stadsdelsinventering, Stockholms stadsmuseum 1984, Hjorthagens kyrka, Kyrkokarakteriseringsprojektet, Stockholms stadsmuseum, Elisabet Jermsten 2005-01-17, Tidernas Stockholm, kulturmiljöer av Riksintresse, Stockholms stadsmuseum, Stockholm 1990. Uppgifter har också hämtats från Söderström, Göran (red.) Stockholms gatunamn, Stockholm 2005.