Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Stockholm kn, STUREBY, Stockholm

 Miljö - Beskrivning

Beskrivning
I Stureby bor ca 6 000 invånare i varierade villaområden, de äldsta från 1920-talet, och i hyreshus från 1930-, 40- och 50-talen. Grönområdet Hemskogen skiljer Stureby från Enskedefältet. Huddingevägen och Örbyleden avgränsar stadsdelen i öster och väster liksom Tallkrogen i öster. Förorten växte fram kring hemmanet Ersta på 1920-talet och fick sitt namn efter Stureättens strider i Brännkyrka på 1500-talet. Nära T-banestationen ligger Stureby Sjukhem.

Stureby växer fram
Stureby är en stadsdel med en mycket blandad bebyggelse, med småvillor från 1920-talet och större villor från de senaste decennierna, med hyreshus och radhus. Marken är privatägd och området har en mer heterogen bebyggelse än man kan finna i de av staden reglerade egnahemsförorterna. Gatorna följer den på sina håll lätt kuperade terrängen. Det var kring hemmanet Ersta (rivet 1964), som ägdes av fastighetsbolaget AB Villahem, som stadsdelen började växa fram. Det lilla samhället kallades först Ersta villastad men ändrades 1926 till Stureby, som syftade till platsen för slaget vid Brännkyrka 1518. År 1921 började bolaget bygga småhus, anlägga gator och dra ledningar efter avtal med Stockholms stad. Fastighetsbolaget ordnade också med egen bussförbindelse mellan Stureby och Ringvägen för att arbetsplatserna i stan lättare skulle kunna nås. Busslinjen fanns under ett tiotal år från 1923.

Mitt i området, i trakten kring Graningegränd, finner vi de första självbyggda husen från 1920-talet, somliga med träpanel, andra redan från början reveterade och slätputsade. Några hus har sadeltak, andra brutet tak. Gemensamt för husen är att taken från början var täckta med lertegel. De som byggde var ofta hantverkare, som smidesmästaren och skomakaren på Graningegränd 6 och 8. Småstugebyggandet gick starkt tillbaka på 1940-talet. Större tjänstemannavillor och radhus tog över. Efter 1930-talets mitt byggdes också många hyreshus. För skolbarnen uppfördes 1950 en låg- och mellanstadieskola i rött tegel och vita snickerier efter ritningar av arkitekten Paul Hedqvist.

Stadsplaner
År 1929 fastställdes en stadsplan för den östra delen av Stureby, en av tre största stadsplanerna för stadens ytterområden detta år. Planen omfattade 36 kvarter avsedda för mindre villor med trädgårdar samt hyreshus i begränsad omfattning. Den plan som fastställdes 1944 för både delar av den gränsande stadsdelen Svedmyra och för Stureby söder om Stureby vårdhem innehöll i huvudsak trevånings lamellhus och några få punkthus i fyra våningar i norr. En mindre park för stadsdelens invånare planerades också. Området nordöst om Tussmötevägen nära Huddingevägen planlades 1946 för trevånings hyreshus, tvåvånings radhus samt för villor. Planen omfattade även delar av södra Enskedefältet men grönområdet Hemskogen skiljer de båda stadsdelarna åt.

Gammelbyn
Stureby har kommit att förknippas med Stureby Sjukhem. Intill Sockenplan ligger Gammelbyns ålderdomshem på ömse sidor om Tussmötevägen. Hemmet är inrymt i åtta tvåvånings tegelbyggnader som byggdes 1924 efter ritningar av arkitekt T Kjellgren. Inom åldringsvården kom Gammelbyn att representera ett socialt nytänkande. De stora kasernliknande byggnaderna, som var förhärskande sedan 1800-talet, har här delats upp i mindre enheter. I slutet av 1950-talet tillkom några vårdbyggnader i rött tegel ritade av arkitekt Anders Tengbom. Den runda, ljust gråputsade tegelbyggnaden med plåttäckt kupol och höga smårutade fönster inrymmer en samlingssal.

Dagens Stureby
Två tunnelbanestationer, Svedmyra och Stureby klarar resandeströmmen och med matarbussar nås områdets norra delar. Serviceutbudet i själva stadsdelen är knappt. Enstaka livsmedelsbutiker finns, men ett mindre butikscentrum ligger vid Svedmyra tunnelbanestation. För Stureby liksom för många andra stadsdelar i söderort har Globen blivit en kommersiell knutpunkt.

Källa: Stockholm utanför tullarna – nittiosju stadsdelar i ytterstaden, Stockholmia förlag 2003.