Stäng fönster Vaggeryd kn, TOFTERYDS KYRKAS KYRKOMILJÖ, Jönköping
Miljö - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
|
Tofteryds socken utgörs av höglänt och kuperad skogsterräng öster och väster om Lagans dalgång. Längs ån löper E4:an och järnvägen Jönköping-Värnamo. Flera mossar fi nns i området och i söder ligger Linnesjön. Strax nordost om denna är kyrkbyn belägen på en uppodlad åsrygg som sträcker sig åt norr. I övrigt är jordbruksmarken begränsad. Socknens fornlämningar i form av bl.a. hällkistor vittnar om att trakten var bebodd vid stenålderns slut. Flera lämningar från järnåldern är knutna till dalgången. ”Topthryth” omnämns i skrift 1290 och namnet syftar på tomt och röjning. Jordbruket har till följd av sandig och stenig eller sank terräng alltid varit magert. En av de främsta binäringarna under 1700-talet var kolningen för bygdens järnbruk. Ett av dessa var Götaström som drevs från 1690 fram till 1898 då bruksdöden gick över landet. Av ägarna kan exempelvis nämnas familjen Schéle. I symbios med järnbruket växte en vagnstillverkning fram under 1700-talet för att bli riktigt stor under 1800-talet. En uppgift från 1850 säger att det ”finns knappt någon hemmansinnehafvare eller torpare, som ej tillika är smed och vagnmakare”. Rogberg skriver 1770 om ”en myckenhet smeder, som beslå vagnar och förfärdiga allehanda slags arbeten af järn”. Med järnvägens ankomst kring 1880 växte stationssamhället Skillingaryd fram i anslutning till landsvägen längs Lagan. Vagnstillverkningen kom att spela en framträdande roll i dess industrialisering. 1917 fanns två stora industrier i Skillingaryd: Th ulins och Oscar Ljungberghs åkdonsfabriker. Mellankrigstidens omfattande motorisering ledde till nedgång och fl era fabriker sadlade om till möbeltillverkning, vilket ännu spelar en roll på orten. 1920 blev Skillingaryd municipalsamhälle och 1952 köping. Tofteryd är moderförsamling i ett eget pastorat, vilket tidigare omfattade Byarum och Bondstorp, nu Åker och Hagshult. Tofteryds kyrkby omges av odlingsmarker på en höjdrygg, avgränsad genom skogar och ängar på sluttningarna. Från nordost till sydväst rinner i en liten ravin Änggårdsbäcken. Söder om denna är ett vägskäl där vägarna från Skillingaryd i väster, Hagshult i söder och Byarum i norr möts. Bebyggelsen i form av olika gårdar är någorlunda samlad kring platsen. Kyrka och kyrkogård ligger på en platå vid östra sidan om Byarumsvägen. Söder därom ligger skola och kyrkstallar. Skolan är ursprungligen uppförd som sockenstuga 1836. Byggnaden är i två våningar med rödfärgad locklistpanel, korspostfönster, balkong och sadeltak med enkupigt lertegel. Kyrkstallarna utgörs av en länga från tidigt 1900-tal med rödfärgad locklistpanel och sadeltak täckt med korrugerad plåt. Invid står en delvis timrad ladugård som hörde till skolläraren liksom en bod. Den förra har på gaveln bevarade torrdass för skolan. Mellan skola och kyrkogård fi nns en liten asfalterad parkering. I slänten mellan kyrkogårdens västra ingång och Byarumsvägen fi nns en grusad vilplats med parkbänkar och lykta. En terrasserad, bred grusgång leder upp från en vändplats med gräsrondell och buskar nere vid skolan. Längs landsvägen växer en rad av lindar. Invid västgrinden finns en liten minnessten över ”bygdens lyckosamma kamp mot utvidgningen av Skillingaryds skjutfält 1971-1984”. På en höjd norr om vägen, kyrkan och bäcken ligger prästgården. Huvudbyggnaden i 1 ½ plan uppfördes 1883. Den är klädd med gul locklistpanel och har tegeltäckt sadeltak med frontespiser. Till gården hör bl.a. en bevarad tiondebod. Kyrkan är uppförd 1835 och har fullbrett, rakslutet kor med sakristia i norr. I väster är ett torn med öppen lanternin krönt av förgyllt kors på kula. Fasaderna är spritputsade och vitkalkade samt genombryts av rundbågar med ursprungliga blyinfattade fönster. Portarna markeras av halvkolonner och lunetter. Långhus och kor bär ett valmat sadeltak med enkupigt lertegel medan tornets flacka takfall är täckta av kopparplåt. Kyrkan är ett typiskt exempel på empiretidens strama kyrkobyggnader. Interiören har kvar mycket av den ursprungliga rumsligheten. Vissa nytillskott tillkom vid en restaurering 1936 såsom altartavla och korfönster. Vidare märks orgeln, byggd av Rosenberg 1856. Den föregående kyrkan var en romansk tornlös stenkyrka, från vilken endast en dopfunt av den s.k. ”Njudungsmästaren” bevarats. Vidare fi nns en ekstolpe med arkadmotiv från vad som torde ha varit en stavkyrka. |
