Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Värnamo kn, RYDAHOLMS KYRKAS KYRKOMILJÖ, Jönköping

 Miljö - Beskrivning

Beskrivning
Rydaholms socken är en av de sydligaste i Jönköpings län och skjuter in i Kronoberg. Till ytan är Rydaholm en för bygden ovanligt stor socken. Den utgör en höglänt, småkuperad skogsbygd. Mitt i socknen fi nns en bördig och till stor del uppodlad högplatå. Här ligger fl era stora gårdar. Socknens övriga delar är magra eller stenbundna, i de södra delarna dominerar kuperad terräng med barrskog. Sjöarna Furen och Rymmen sammanfaller till viss del med sockengränsen i väster och öster. Bygden befolkades redan under yngre stenålder, från vilken tid ett antal hällkistor kvarstår. Flera järnåldersgravfält fi nns i anslutning till socknens byar. Sockennamnet förekommer i skrift första gången 1299. Sedan fornt går landsvägen mellan Värnamo och Växjö genom socknen, från nordväst till sydost. Någon utpräglad adelsbygd har socknen inte varit, även om det funnits två säterier, Hjälmsänga och Tryggarp. Dessa styckades dock upp i samband med 1800-talets skiften. Sockencentrum utgjorde under 1800-talet byn Nederled, strax söder om kyrkbyn. Där fanns handelsbod, prästgård, gästgiveri och post. Med dragningen av Borås-Alvesta järnväg 1902 fi ck socknen en station där järnvägen korsar landsvägen. Ett samhälle kom i vanlig ordning att växa upp och sockencentrat försköts dithän. Ett mindre stationssamhälle växte fram i form av Horda i socknens norra del. Med järnvägen kom också industrialismen. Redan innan dess hade man dock brutit svart granit i Hjortsjö, men glansperioden inföll under 1920- och 30-talen. Därefter kom möbelindustri att dominera produktionen i socknen.

Kyrkbyn ligger på en uppodlad, nord-sydlig moränrygg i socknens mitt. Kyrka och kyrkogård ligger vid vägens östra sida. Söder om kyrkogården svänger vägen svagt mot öster och förbinds där med kyrkogårdens södra ingång via en allé av lindar. Norr om kyrkogården ligger Klockaregården med den vildvuxna trädgården efter en nu riven äldre mangårdsbyggnad. Mitt emot kyrkogården på vägens västra sida står den gamla skolan, nu församlingshem. Den
är en träbyggnad från 1902 i 1 ½ plan med gul locklistpanel, tegeltäckt sadeltak och frontespis. Söder och norr om skolans trädgård är asfalterade stora parkeringsytor. Invid den södra av dem sträcker sig en länga kyrkstallar från 1800-talet med rödfärgad locklistpanel och sadeltak med betongpannor. I anslutning till denna finns en rödfärgad 1900-talslänga med förråd och personalutrymmen och två egnahem. Kyrkan består av ett brett långhus från 1793 med rundat kor. Fasaderna bär grå puts. I det södra vapenhuset är den ursprungliga romanska portalen infattad, liksom flera reliefer. Långhuset bär ett brant sadeltak med kopparplåtstäckning. Kyrkans främsta kännetecken är det stora romanska västtornet av granitkvadersten. Det kröns av två spånklädda spiror.