Stäng fönster Mörbylånga kn, Ventlingens kyrkas kyrkomiljö, Kalmar
Miljö - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
|
Ventlinge kyrkogård omsluter kyrkan på sluttningen av västra landborgen, strax öster om väg 136 och inte långt från Grönhögen. Från kyrkogården kan man se Kalmarsund i väster. Området mellan kyrkogården och landsvägen består av en liten park som också rymmer minneslunden. I öster strax utanför kyrkogårdsmuren vidtar åkerjord. Söder om kyrkogården ligger den gamla lärarbostaden. Kyrkomiljön Ventlinge socken ligger på södra Ölands västra sida. Norr om gränsar socknen mot Södra Möckleby socken, i öster mot Gräsgård och i söder mot Ås. Kyrkbyn Ventlinge ligger på landborgens sluttning, öster om väg 136. Socken namnet Ventlinge är känt från skriftliga källor första gången 1320. Den rika förekomsten av fornlämningar visar att socknen varit bebyggd långt innan medeltiden. Ortnamnsforskare betraktar också slutleden –inge som en av de ortnamnsformer som har rötter ner i järnåldern. Just lämningar från järnåldern finns det gott om. Ett av de större gravfälten ligger intill prästgården i Parboäng. Inom socknen finns samhället Grönhögen. År 1824 byggdes här en lastbrygga som underlättade utskeppningen av sten och kalk. Stenbrytning, stenslipning och kalkbränning var under lång tid viktiga binäringar i socknen. Under 1800-talet anlade disponent John Eklöf ett kalkbruk. Företaget omvandlades 1930 till AB Ölandskalk. År 1939 köptes verksamheten av Yxhults Stenhuggeri AB i Närke. Detta företag började istället att producera ånghärdad gasbetong, s k Ytong. Ölandsfabriken kallades först Ölands Gasbetong AB men bytte snart namn till Ölands Ytong AB. Verksamheten var under många år en av Ölands största och viktigaste industrier. Hamnen i Grönhögen växte och bostäder byggdes. Ett litet samhälle med affärer och service växte fram under 1920-talet. Under 1960-talet fick Ytong konkurrens av andra byggmaterial. I september 1971 lades Ölands Ytong AB ner. Hamnen i Grönhögen var också viktig för fisket. Ett mindre antal sockenbor har försörjt sig som fiskare. Hamnen i Grönhögen var dock under en tid centrum för laxfisket kring södra Öland. Även jordbruket har varit och är än idag, en viktig näring i socknen. Uppfödning av kreatur och spannmålsodling har även kompletterats med kommersiell odling av t ex potatis och lök. Kyrkbyn i Ventlinge ligger lite norr om Grönhögen. Hamnen och den därpå följande industrietableringen gjorde att socknens centrum försköts söderut. En del service kom dock ursprungligen att etableras i kyrkbyn. Socknens första skolhus byggdes här 1861 väster om landsvägen. Ett nytt skolhus byggdes 1914 mitt emot kyrkan på östra sidan av landsvägen. När en ny skola skulle byggas på 1950-talet flyttade man dock närmare Grönhögen. Prästgården ligger i byn Parboäng i södra delen av socknen. Kyrkoherdebostaden revs 1893 och nya byggnader uppfördes. Det gamla huset blev fattigstuga i Grönhögen. I Parboäng fanns också församlingshemmet som byggdes 1913 på initiativ av Ås och Ventlinge kyrkliga ungdomskrets. Kyrkogården utvidgades troligen under 1800-talet mot norr. Landsvägen gick tidigare öster om kyrkan. Tidigmedeltida gravvårdar i form av hällkistor ska ha påträffats på kyrkogården. Det finns också bevarade fragment av gravhällar från 1200-talet som man tror är tillverkade av den s k Gärdslösamästaren, Håkan Tanna. Ventlinge var en del av Ottenby kommun som 1967, tillsammans med Torslunda kommun, uppgick i Mörbylånga kommun. I kyrkligt hänseende ingår Ventlinge socken sedan 2002 i Sydölands församling och Södra Ölands kyrkliga samfällighet. Hela Ventlinge socken ingår i det Världsarvsområde som går under beteckningen ”Södra Ölands odlingslandskap”. |
